En midsommarnattsdröm, 1984, Claes Lundberg, Göteborgs Stadsteater, William Shadespeare
Helena är kär i Lysander som är kär i Hermia som är kär i Demetrius som lyckligtvis är kär i Hermia tillbaks. Älvkonungen Oberon tycker att Lysander behandlar den blida Helena illa och manar sin tjänare Puck att strö kärlekspulver i friarens ögon, så denne skall börja älska Helena tillbaka. När Puck misstar Demitrius för Lysander blir förvecklingarna många och roliga… En av Shakespears kortaste och tidigaste pjäser. Den skildrar de lättutsuddade gränserna mellan verklighet och dröm och är en lovsång till de ungas kärlek. Aldrig anas här (som i många av Shakespears andra verk) det nalkande hotet mot kärleken. Tvärtom är denna pjäs lekfull och rolig. Den visar vilken magnefik fantasi pjäsförfattare Shakespeare var. Den är också mycket lättläst och en ypperlig pjäs att börja med – om man är nyfiken på den nämnde författaren.
Vild och glad och direkt utsläppt från Teaterhögskolan i Göteborg tyckte jag att jag inte riktigt fick den respons från min medspelerska som jag ville. Vid ett tillfälle skulle hon leta efter mig, och för att få till några äkta tonfall tog jag helt enkelt och bar ut henne i teaterns café och släppte av henne där, sen sprang jag in på scenen och gömde mig ute i salongen. Jag gav mig inte till känna förrän jag tyckte att hon lät naturlig. Helt galet men det slutade med att hon bad att få ta lektioner av mig. Sedermera blev hon teaterchef.